Minneslunden

Lill Tibben's Rebecka Remember Me

Till minne av Minna
1996-12-31 — 2010-05-25

Det är så sorgligt att skriva Minnas text som ska ligga här vid mamma Nellys text.. Länge trodde vi att vår älskling var odödlig. Minna är dotter efter den mest framgångsrika tibbehanen norde, kanske världen, haft. Bio-Bio´s Ivanhoe! Och eftersom hon var född på Nyårsafton och vi alltid såg på filmen Ivanhoe på nyårsdagen blev det självklart att hon och hennse syskon skulle få sina namn ur den filmen. Rebecka, Rowena och Robin of the hood! Rebecka remember me.. Glöm aldrig mig. Och det gör vi aldrig älskade Minna!  Minna var en riktig urmoder! Precis som sin mamma älskade hon valpar. Men på något vis kände hon då hon blev mormor och då det var en fodertik ifrån en annan linje som fick valpar, de brydde hon sig inte så mycket om.

Men sina barnbarn, de vårdade hon och tvättade på! Hon hade full koll här hemma och älskade allt! Kanske inte katten , då han ville äta men annars var hon den mest älskvärda lilla tibbe man skådat. Då mamma Nelly dog lovade jag mig själv att jag aldrig skulle vänta igen. Om jag märkte att min gamla tibbe hade ont, då skulle jag åka till veterinären och hjälpa henne att somna. Och Minna hade ont. Något i magen eller ryggen fick henne att skrika. Nästa stund kunde hon skutta som en valp, men den sekunden av smärta kom oftare och oftare. I april 2010 förvarnade jag familjen att nu skulle vi njuta av sista veckorna tillsammans. Det var det svåraste beslut jag tagit i hela mitt liv att ringa samtalet till veterinären och boka. Vi visste att vi skulle åka tillsammans jag och Gina, för det var ju hennes hund, gamla Minna. Avskedet har jag skrivit om på bloggen och den sista dagen blev vacker men ofantligt sorglig. Johan byggde en kista och lade henne bredvid mamma Nelly. Minna du var min sista älskling som följt med mig från mitt gamla liv in i mitt nya! Du har upplevt ALLT tillsammans med mig. Tröstat, stöttat och glatt mig! Det tomrum du lämnar kan aldrig fyllas! Du får sova under en Hortensia, samma blomma som jag hade i min brudbukett. Jag minns dig med ofantlig kärlek och tacksamhet du lilla tankeläsare som nu springer i hundhimmelen och besöker mig i mina drömmar!


Lill Tibben's Beatrice Special Jane

Till minne av Nelly
1992-01-06 — 2006-07-10

I fjorton år, sex månader och fyra dagar fick vi ha våran älskade Nelly. Oändlig sorg då jag tänker att jag fick hjälpa henne till världen en kall vinter dag och nu fick hålla handen på hennes hjärta då det sakta stannade av. Vi fick en fin sista dag jag och Nelly. Hon var så trött och svag att jag satt med henne ute på altanen och sjung vaggvisor för henne. jag fick även chans att tacka henne för allt och tala om för henne att det var dax för henne att somna in. Men hon hade svårt att släppa taget vår älskade Nelly. Tillslut drog hon sin sista suck på Johans bröst och det kändes som om hjärtat skulle brista!

Nelly var våran omhändertagerska! Hon slickade och slickade, på allt och alla! Oss, valpar, de andra hundarna och alla gäste som kom på besök! I bland fick man be om ursäkt för hennes enorma kärlek, men de sista dagarna ville man istället be.. Pussa på mig.. Nelly fick fyra valpkullar och vi har hennes dotter Minna hemma och även barnbarnen Elektra och Gulli. Stor sorg att Nelly inte får vara med och se sina barnbarns barn födas om två veckor! Elektra hade haft lite att lära av mormor för Nelly ÄLSKADE valpar! Då Minna fick sin sista kull förra året framkallade gamla mormor mjölk och tog helt över uppfostran av valparna då de var stora nog att gå omkring. Sådan var hon vår älskade nelly! Vårdande, älskande och den som bestämde här hemma. Det kommer bli ett stort tomrum som ingen kan fylla. Nelly ska få sin sista vila här i trädgården, under en rosenbuske. Så kan vi sitta på altanen och se på roserna och minnas de vackraste dagarna vi hade ihop, vi och vår Nelly. Tack för allt! Lill Tibben's Beatrice special jane ,"Nelly" Vi älskar dig! Och saknar dig! Oändligt!


Zibban's Just Mr Chips

Chip var Pamélas första Tibbe! Aldrig kommer hon glömma den dag då hon kom upp till Stockholm och skulle titta på denna underbara lilla kull! Fyra stycken var de, men det var bestämt att det skulle vara en kille och han skulle kallas "Chip". Liselotte svarade tålmodigt på Pamélas alla frågor, de bläddrade i gamla Tibbe tidningar och tillslut somnade Paméla på en madrass på golvet, full av kärlek till en speciell liten valp och full med ännu mera frågor och intryck! Dagen efter flög hon hem till Mölndal med sin lille älskling och då de andra fick ståtliga  namn som Janice Joplin och Josefine Baker fick vår älskling namnet Just Mr Chips! Livet med Chip blev fullt av kärlek! På hans ettårsdag ordnade matte med släktkalas,

 och iförd fluga tog Chip stolt emot alla presenter släkten kom med och åt glatt av tårtan! Kanske ska nämnas att vid denna tid fanns inga tvåbenta barnbarn i släkten..  Då Prince kom in i familjen var Chip där och vårdade, och senare under alla år var han alltid med och vakade över våra bebisar! Det var mycke matte fick lära sig genom Chip. Vi gick på valpkurs, senare åkte matte på uppfödarsemenarium och matte's intresse ökade. Chip kom som nummer ett i min första "trio" och han dog sist. Vid en stolt ålder av 15,5 år tog hans liv slut. De sista åren var han senil och gick runt, runt samma tur i vardagsrummet och köket. Det hände att han tittade på matte, lyfte benet, kissade och viftade på svansen och gick och lade sig. Att det var vardagsrumsbordet han lyft benet mot och vardagsrumsmattan han kissat på var han lyckligt ovetande om! Om det inte hade varit för all den kärlek lille Chip gav, hade inte alla Lill Tibbar i dag i Sverige, Norge och Finland fortsätt sprida kärlek runt sig! Så från mattes hjärta; Tack min älskade lille Chippen!


SUCh Zollis Ci-g-ward "Prince"

Prince var vår andra tibbe och en riktigt bestämd man!! Det han ville det gjorde han med! Om matte tyckte att han kunde vara en stund i rastgården grävde han eller klättrade ut, för där skulle han inte vara och när vi tittade ut genom fönstret satt han där på trappan där han alltid ville sitta! Tom vid 10 års ålder tog han sig upp över ved travar till uthus taket och hoppade ner! 1,80 högt skrämde honom inte även om han vid flera tillfällen stukat frambenet och fått gå med det i gips! Så tillslut fick han som han ville och fick sitta på trappan för man kan ju inte ha "gamla gubbar" hoppandes från tak!

Åskan skrämde honom, oj så rädd han var för den, och att klippa klorna!! Då skrek han i högan sky! Men vi älskade vår Prince, så mycket att den dag den tumör han fick på levern gjorde att han somnade in på soffan hemma med familjen runt sig, trodde vi att vi aldrig skulle bli hela igen! Men han finns här hos oss, även om det nu är många år sedan han somnade in 980720! Hans kort står i fönstret i fönstret i köket så när man i diskar och tittar ut ser man Prince och tänker att där ute är han nu i frihet och gör precis vad han vill, så som han vill ha det!

Men jag vet att såren läker aldrig och saknaden försvinner aldrig!! Man lär sig leva med dem! Men han är värd att minnas... Vår älskade, älskade Prince!!


Zibbans CharmTroll "Trollet"

Trollet var vår tredje Tibbe och grunden till hela Lill Tibben's kennel!! Det var denna lilla svarta fröken som snabbt visade Chip och Prince när hon kom in i vår familj att NU BESTÄMMER JAG!! och det har hon gjort sen dess!
Trollet älskade valpar, älskade att vara mamma och få pussa och tvätta de små. När hon sedan efter sina 4 valpkullar skulle bli en soffsittande pensionär valde hon i stället att då det fanns vapar i huset passa dem!!
Hon kunde sitta i timmar hos sina barnbarn sedan barnbarnsbarn och låta dem klänga och bita i henne, då deras mammor hellre tog Trollets plats i soffan!

Hon bara satt där och i bland hördes ett litet dovt morr men sen var hon igång igen och tvättade och tvättade!! Hon hann med mycket i sitt liv till och med träffa Tomas Ravelli! Det var en elak livmodersinflammation som hon ej klarade av och hon somnade in här hemma nu 000526 och "Trollmor" som hon kallades bland familjerna till hennes valpar kommer alltid bli saknad! Vi kan titta på hennes barn och se likheter med henne men hennes "prat och tjat" kommer vi sakna för maken till pratande Tibbe kommer nog aldrig finnas mer!


ÄLSKADE OCH SAKNADE

men lever i våra hjärtan och minnen!